Ubikinon eller ubikinol - spelar det verkligen någon roll?

I dag utförs nästan all Q10-dokumentation med det oxiderade ubikinon. Detta är den enda form av Q10 som kan dokumentera god absorption inkluderande 25 års säkerhetsdata och en lång rad studier på människa.

Coenzym Q10 har många namn:

Ubikinon = Ubiqinone = Ubidecarenon = Myoqinon = Myoquinone = Bio-Qinon = Normalt Q10 = Oxiderat Q10 = Det ursprungliga Q10 = Q = CoQ = QX = 2,3-dimetoxi-5-metyl-6-decaprenyl-1,4-bensokinon (klar, gulaktig färg)

Ubikinol = ubiquinol = Uniqinol = Bioaktivt Q10 = Reducerat Q10 = QH = QH2 = CoQH ​​= dihydrokinon = 2,3-dimetoxi-5-metyl-6-poly prenyl-1,4-benzoquinol (presenterat 2006, mjölkvit färg)

 

Normalt Q10 kallas ubikinon. Detta är den enda typ som har funnits som kosttillskott sedan de första Q10-preparaten introducerades i Europa strax efter 1990. Globalt sett har ubikinon också varit den enda form av Q10, vars effekt har dokumenterats i vetenskapliga studier fram till införandet av den reducerade formen av Q10 (ubikinol) under 2006, men det finns inte mycket vetenskaplig dokumentation kring ubikinol. Med andra ord: Nästan all dokumentation om förebyggande och behandling av Q10-brist har utförts med ubikinon och detta inkluderar Bio-Qinon Q10. Ubikinol bygger emellertid fortfarande bara på teorier, utan några studier som kan jämföras med t ex Q-Symbio-studien.

På molekylär nivå är skillnaden mellan ubikinon (normat/oxiderat Q10) och ubikinol (reducerat) inte så stor, men signifikant. Ubikinol har två extra vätemolekyler och bildar tillsammans med syre en så kallad hydroxylgrupp på "huvudet" av Q10-molekylen, som är en kinonring.

Ubikinon och ubikinol är lika biologiskt aktivt.

Som framgår av följande, finns det ingen anledning att tänka på oxiderat Q10 som något dåligt, inaktivt eller mindre effektivt. Båda formerna behövs i kroppen och förändras ständigt från den ena formen till den andra. Å andra sidan har de två formerna av Q10 helt olika roller i kroppen.

För enkelhetens skull: Det behövs det oxiderade ubikinon för att producera energi i form av ATP och det reducerade ubikinol behövs som en antioxidant. Detta betyder att reducerat Q10 levererar elektroner, medan oxiderat Q10 tar emot elektroner, varför den ena formen inte är bättre än den andra. Även Q10 från vår kost kommer i form av oxiderat Q10. Det Q10 vi producerar i levern är också oxiderat Q10, medan 90-95 % av Q10 i blodet föreligger i form av reducerat Q10. Coenzym Q10 absorberas i tarmen tillsammans med fett. Det transporteras sedan långsamt med lymfkärlen till blodet. Redan under passagen genom tarmväggen förändras oxiderat Q10 till reducerat Q10. Normalt finns det inga skäl att välja en produkt med reducerat Q10 (ubikinol) eftersom kroppen automatiskt konverterar oxiderat Q10 (ubikinon) till reducerat Q10 (ubikinol). I cellernas mitokondrier växlar de två formerna ständigt från den ena till den andra många gånger per sekund - det vill säga från den oxiderade formen till den reducerade formen och tillbaka igen. En Q10- produkts förmåga att absorberas från tarmen är en av de viktigaste aspekterna. Ubikinon av god kvalitet har visat sig vara lika bra som ubikinol. Alltså finns normalt abolut ingen anledning att investera extra pengar i att köpa ubikinol stället för ubikinon.

Oxiderat ubikinon förändras automatiskt till reducerat ubikinol redan när det passerar tarmväggen.

 

Doktor Sinatras Q10-test

Den amerikanske hjärtspecialisten och nutritionisten, Dr. Stephen Sinatra, är en pionjär inom förebyggande och behandling av hjärtsjukdomar med Q10. I en studie på 12 försökspersoner har han visat att ubikinon av god kvalitet är lika bra som ubikinol, vilket också marknadsförs som ”aktivt Q10”.

Q10 som ubikinol påstås vara mycket mer absorberbart än ubikinon, eftersom det inte behöver reduceras. Vissa hävdar till och med att absorptionen av ubikinol är upp till åtta gånger bättre än ubikinon, vilket är helt ogrundat. Men ubikinol är mycket dyrare än ubikinon, och Dr. Sinatra övertygades inte av den begränsade mängd forskning som hävdar att det har bättre biotillgänglighet.

Därför bestämde han sig för att skapa sin egen jämförande studie av de båda formerna av Q10. Han rekryterade 12 volontärer i åldern 20+ till 60+ år. Hälften av dem fick 200 mg ubikinol dagligen och den andra hälften fick 200 mg ubikinon dagligen under en månad. Följande månad tog ingen av grupperna Q10. Den tredje månaden intog de två grupperna åter 200 mg Q10 per dag, men bytte ut ubikinol mot ubikinon och vice versa.

Under studien mätte Dr. Sinatra deltagarnas blodnivå av Q10. Han noterade att båda preparaten gav goda resultat men endast en mindre skillnad mellan de två typerna av Q10. Faktum är att en av försöksdeltagarnas Q10-nivå gick ner lite med ubikinol.

Slutsats: På grundval av detta finner
Dr. Sinatra ingen anledning att byta till ubikinol.